För att inte krossa sig själv ännu mera så känns det ända rätta att ångra och hata, för att slippa blicka tillbaka och sakna, när det egentligen inte är någonting att sakna.

det finns inget rätt eller fel när det handlar om kärlek, man kan inte styra över känslor även om man önskar att man kunde det. Men jag är lycklig för att jag kan vara glad och ändå gå vidare efter någonting som fick mig att må så dåligt. men jag är stolt över mig själv att jag tagit mig så långt på egen hand, tack vare mina vänner och min familj.

jag är en stark tjej och det vet jag redan om, ju fler jobbiga saker man går igenom desto starkare blir man, och det har jag verkligen märkt!

man lär sig att hitta någonting bra i allt det dåliga, man inser på vägen att det kanske ändå var det här som va det ända rätta, och ju mer man kan tänka och fundera desto mer upptäcker man att man faktisk gillar att ha det så som man har det.

ingenting förvinner ifrån minnet, ingenting som satt spår en gång i tiden, men jag skäms för den tiden. jag vill inte minnas. det är någonting som är förbi nu och någonting som aldrig mer ska återupplevas. det känns skönt att kunna glömma.

när man har börjat glömma och börjat blicka framåt, då har man börjat släppa. då kan man börja leva igen.

jag har tagit mig långt, jag sover som en prinsessa om nätterna och jag vaknar utvilad med ett leende på läpparna, jag är lycklig och den här gången så kommer ifrån hjärtat.